Sitter ensam för första kvällen på länge, konstig känsla. Är van att ha min absoluta bästa vän brevid mig om dagarna, men jag får iallafall träffa min underbara kusin imorgon igen. Då står det födelsedagsfirande på schemat, ett otroligt sent sådant. Men visst är väl det trevligt! Nu när jag äntligen har ett datum fastställt så har jag insett att jag inte har många dagar kvar att träffa mina älskade vänner på, så jag har stått i nu de senaste dagarna. Många har spenderats med Julia, andra har varit riktiga myskvällar med andra fina människor. På sistone har jag varken varit kapabel på att köra utekvällar eller haft orken, dels för att jag har fått dras med en förkylning med återkommande feber attacker den senaste månaden, och dels för att jag uppriktigt sagt inte haft någon lust för det över huvud taget. På något vis lockar det inte riktigt på samma vis längre. Men jag ska ta mig i kragen till veckan så att jag får chansen att träffa de vännerna som man vanligen inte stöter på längre. 

 

I veckan har jag haft en riktig nostalgi tripp då super nintendot har dammats av och blivit ordentligt uppvärmt. Allt ifrån super mario till bomberman och aladdin. Man hade allt en väldigt fin uppväxt ändå.

 

Mycket tankar, men livet känns riktigt härligt nu på sistone. Jag är äntligen en vinnare igen.